Ny version av mig

img_6973-1

Den här gamla bilden visar bra den gamla version av mig: aktiv och framgångsrik inom hundträning. Samtidigt jobbade jag heltid som lärare, hade kurser och utbildningar inom Arctos Hundskola – plus en massa djur på gården.
Det var lite som att åka karusell: det gick snabbt och det var kul…
…men det slutade med att jag kastades ut ur karusellen och blev lite kantstött.

Att vara tvungen att lämna det man tyckt varit så roligt, eftersom man blir sjuk av det, är inte helt lätt eftersom man måste hitta en ny roll och ett nytt förhållningssätt till det som förut var både kul och krävande.

Och det är här begreppet ”Ny version av mig”, kommer in. Det är ett så bra begrepp, för det visar på att det inte är en sämre version, som inte alls kan prestera nå mer. Den nya versionen visar istället på, som det sägs, på nya sidor som kanske inte kom fram under ”karusellresan”.

fullsizerender
Den här nyare bilden visar bra på Den nya versionen av mig: fortfarande aktiv med många olika saker, men nu har jag ytterst få inplanerade aktiviteter: inga kurser eller inbokade gemensamma träningar. Inte heller några prestationsinriktade aktiviteter som tävlingar eller tester, men tävlandet är fortfarande det som är svårast att lämna, så jag ramlar lätt in på SBK Tävlingar.
Dessutom jobbar jag inte nå mer, utan tar endast vikariat och kortare uppdrag.
Det här gör att jag är öppen för spontana aktiviteter som dyker upp; som imorgon då Ahmad bjuder mig på lunch, något som jag ser fram emot.

Är jag då unik i min resa mot Den nya versionen?
Nej, verkligen inte. Det är många, många med mig som fått gå från något som man tidigare trodde var det enda sättet att leva, till ett nytt liv som inte blev som det gamla, men lika bra.

På väg

imageNisse väntar på att släppas ut, hundarna väntar på promenaden och lille Olle..?
Ja, han verkar inte vänta på något speciellt: han är nöjd med att äta, sova, leka lite och sedan få ligga i någons lediga knä.

Vänteläge

IMG_6969Just nu är det Vänteläge här på Utsikten. Bilen väntar på reparation nästa måndag och att ta sig med buss härifrån innebär att åka till stan tidigt på morgonen, för att komma hem på eftermiddagen.
”Att gå till stan, då..?
Ja, egentligen skulle jag kunna göra det. Det är ca 1,5 mil enkel väg, så rent teoretiskt vore det möjligt, men var skall man gå..?
På E10:an…?
Jag tänker att när folk förr gick, så gick dom i naturen; alltså på stigar, men jag tror inte det finns någon stig från mig till stan..?
”Cykla..?”
Ja, kanske; även om inte det heller är så lockande på en trafikerad väg.

Även om det är lite isolerat att vara utan bil – och bo utanför stan; så är det nyttigt att få fundera på hur vi transporterar oss: tänk om vi inte hade drivmedel till våra bilar? Blir vi då alla sittande, utan att kunna förflytta oss..?
Hundarna och Olle; däremot, bryr sig inte om sådana funderingar och åtminstone Sampo och Love, skulle säkert gladeligen följa med mig på en ”promenad” in till stan.

Träna kreativt

IMG_6922Visst är det märkligt; så fort man lämnar manualer, så blir man mer lyhörd..?
Tränar du efter en manual, har du den i fokus när du lägger upp träningen och tränar du ”efter eget huvud”, har du hunden i fokus.

”Hur menar du..?”
Ja, när jag tränade för lydnads-, bruks-, eller jaktprov så skulle hunden göra som manualen beskrev. Exempelvis växla position med alla fyra ben stilla. Träningen gick alltså ut på att få hunden att göra som någon annan beskrivit momentet.
Det är inget fel i det, men särskilt kreativt är det inte om man med ”kreativt” menar att tänka nytt. Nu är ju tävling och prov en bedömning, så då måste förstås alla träna utifrån samma mall, för annars blir det omöjlig uppgift för domaren att bedöma och gradera prestationerna.

Men; ser man hundträning som en hobby där lekfullhet och kreativitet är det viktigaste, är det mycket svårt att träna utifrån en manual och det är nog just denna styrning som direkt tar bort min glädje i träningen. Till detta kommer då kravet att prestera på en given tidpunkt och det ger mig ett stresspåslag redan långt före provdagen.

”Vad är problemet..?” kanske någon undrar.
Ja, egentligen är det inget problem, utan jag vill bara lyfta fram alternativa träningsupplägg där du själv lägger upp din träning utifrån ett lekfullt och kreativt sätt.

Då det gäller vår Utmaning nr 1, så har vi redan tänkt om i flera detaljer. Rapport kommer senare i veckan…

Olleträning

IMG_6809

Lille Olle har mycket att lära sig och en sådan viktig lärdom är att inte sitta på bordet. Egentligen sitter han på bordet bara då jag äter, så det är alltså min mat han vill åt.
Nu gör vi så att Olle lyfts ner vänligt men bestämt och inlärningen går väl så där; än så länge…

Nya tider

Nu pausar jag från Fb och övergår till min blogg. Här kommer jag skriva om hundarna och deras träning, kaninernas träning, hönsen och också förstås om Nisse och Olle.
Till min hjälp kommer jag ha Olle och vi hoppas du kommer trivas med oss.
IMG_6782

Olle har förresten 5 tår på samtliga fötter, något han ärvt från sin mamma
IMG_6792

Senare…
Det tröttar att vara bloggassistent
IMG_6807

Skarpt läge


När man har två hundar som skall tränas, får man hitta ett upplägg som är enkelt och effektivt.
Idag var det skarpt läge för att testa upplägget: ha båda sittande okopplade och sedan skickas turvis på apporten.
Det här var första gången och det gick väldigt bra; förutom någon miss med att sitta kvar och att inte direkt komma in med dummyn.
Vid båda tillfällena avbröt jag direkt och så fick ”den felande” sitta och se på, då det andra fick en extra chans.
LOVE fick kvarsittning för att han inte satt kvar när det var Sampos tur och SAMPO fick avbryta apporteringen då han inte kom in med dummyn direkt…
…och båda två lärde sig:
1. ”Sitt kvar; till du hör ditt namn”
2. ”Kom direkt in med dummyn”
Det är nämligen bara så man får fortsätt med den roliga leken: Apportering!

Artros hos människa och hund

IMG_2276När jag fick min diagnos ”Artros i knä”, sade läkaren:
”Människor är olika då det gäller aktivitetsnivå och ligger man på en hög nivå, har man mycket svårare att anpassa sig till ett mer begränsat liv.”
Precis så är det för mig och så har det också varit för dom hundar jag haft och som fått artros.
Den stora frågan är nämligen nu:

Vad skall vi göra nu; eller rättare sagt: vad kan vi göra nu?
Artos är kroniskt, så varken hund eller människa blir helt bra. Tvärtom vet man att dom allra flesta blir sämre med tiden; så dåliga så människor får nya leder och hundar får somna in.
Andra likheter mellan oss människor och hundar är att det är genetiskt; har du släkt med artros är risken stor att även du drabbas – och det är mycket vanligt hos äldre människor och hundar.
Behandlingen är också lika: rörelse, sjukgymnastik och undvikande av rörelser som är påfrestande för leden. Dessutom smärtstillande och antiinflammatoriska medel när det är speciellt jobbigt.

När man får en sådan diagnos, är det lätt att man blir helt passiviserad och isolerad: varje steg man tar, utlöser smärta och att röra sig haltande ute bland folk – är inte kul.
Och ändå är det precis det här man skall göra: promenera även om det tar ont och ta sig ut bland folk för att skingra tankarna.

Så vad gör vi då?
Ja, först och främst inser att både jag och Love (som har diagnosticerad artros i flera leder) ligger på en hög aktivitetsnivå. Vi är ”brukstyper” som måste få stimulans, utmaning och sociala impulser – för att må bra.
Sedan fundera på vad vi kan göra/träna och nu känns Gundog Fieldtest och DoMoreWithYourDog, lämpligt: båda två träningsformerna är strukturerade utifrån olika klasser och båda två kan prövas oberoende av andra.
Så nu planerar vi göra Klass 2 för Sampo och Klass 1 för Love, första veckan i juli och sedan träna inför nästa klass och träff i Skellefteå i augusti.

Så kanske Arctos Hundskola, nu har en uppgift att inspirera och uppmuntra tränare som begränsas på olika sätt..?